Lusen Lotte är pytteliten och brun. Hon älskar steppdans och blodkorv med sirap. Lotte börjar bli så gammal att hon måste flytta hemifrån och skaffa sitt eget ställe. Men det är inte så lätt när man är en liten lus och aldrig har bott själv förut. Hemma i det mjuka, tjocka håret bor Lotte med hela sin stora familj: Lusfar Finn, Lussmor Martha, syster Lystig och bror Bertram och alla deras kusiner. Lotte älskar att det alltid är liv och rörelse i det mörka håret, och särskilt syster Lystig steppar med Lotte varje kväll när det tjocka håret landar på huvudkudden. Då är det extra varmt och mysigt, och de kan dansa nära och länge.
Men Lotte måste alltså snart ha ett eget hem, så hon letar och letar efter det perfekta stället där hon kan slå sig ner. Det tjocka håret har visat sig vara en perfekt hyresvärd, för han har många kontakter och vänner med lika tjockt och härligt hår som han själv. Varje dag, när det tjocka håret går ut genom ytterdörren, sätter sig Lotte längst fram i pannan, så hon kan hålla utkik efter sitt nya hem. Och idag har Lotte tur! Det tjocka håret har nämligen börjat på förskolan, och Lotte är eld och lågor över att få ge sig ut på äventyr i håret på några av de andra huvudena där. Lotte trodde att hon visste vad hon kunde få som hem, men hon blir alldeles till sig när hon ser hur mycket olika slags hår som finns därute. Det ser så härligt ut! Det finns huvuden med ljust, lockigt hår, huvuden med tjockt, svart och rakt hår, det finns fint hår, platt hår, vågigt hår och uppsatt hår. Det glittrar i morgonsolen, och Lotte kan knappt tro sina ögon.
”Neeeej, titta, Lystig, det finns så mycket att välja på!” ropar Lotte till sin syster, som hoppar hopprep på bakhuvudet. Lystig är för upptagen med sin hopprep och verkar inte särskilt entusiastisk, men det är ju också länge kvar tills hon måste flytta hemifrån.
”Jaja, Lotte, jag orkar inte titta på allt det där håret,” ropar Lystig tillbaka. Men Lotte är alldeles upprymd över alla möjligheter hon har. Plötsligt får Lotte syn på en flicka med det vackraste orangefärgade håret. Det är krusigt på toppen och faller i långa kaskader över axlarna. Håret är perfekt för Lotte, som redan börjar inreda och fundera på var hennes danssal ska vara. Vad är bäst? Bakom örat eller uppe på toppen? Hmm …
Resten av dagen sitter Lotte och håller utkik från pannan. Hon väntar på att det tjocka håret ska närma sig flickan med det orange håret, så att Lotte kan ta språnget. Hon har samlat alla sina saker i en liten knyte som hon bundit fast på en pinne. Där finns både dammsugaren, så hon kan hålla rent, stekpannan, så hon kan laga sin blodkorv varje dag, och förstås det viktigaste: steppskorna!
Dagen lider mot sitt slut, och Lotte har alldeles tappat modet. Det tjocka håret har inte blivit vän med Orange än. Ett nytt hem för Lotte kräver att det tjocka håret har bra kontakter. Men tänk om det tjocka håret och Orange aldrig blir goda vänner och kramas och leker? Vad ska Lotte göra då? Hon kan inte hoppa över till Orange, och hon kan inte heller sätta sig på en kudde och vänta. Det tjocka håret måste komma så nära Orange att Lotte kan gå från ett hårstrå till ett annat. Med en sorgsen min lämnar Lotte pannan och går upp till sitt barndomshem på huvudets topp.
”Men, Lotte-lilla. Varför är du så ledsen?” säger Lussmor Martha medan hon lagar blodssoppan till middag.
”Jag får aldrig ett eget ställe,” säger Lotte tyst och sätter sig på hårbotten. Hon är alldeles utmattad efter dagens spaning. Skulle hon kanske ha hållit utkik från nacken istället?
”Lotte-lilla, du vet ju att sånt tar tid. Har jag inte berättat att din far och jag letade i hela 5 dagar innan vi hittade det här tjocka håret? Du får inte ge upp!” säger Lussmor Martha och stryker Lotte mjukt på kinden. 5 dagar är 5 lusår, så det är faktiskt lång tid, tänker Lotte.
”Imorgon är en ny dag, upp med humöret, min flicka. Kom och ät blodssoppa!” Lussmor Martha ger Lotte ett leende och en blinkning med ena ögat, och Lottes humör blir lite bättre. Med munnen full av soppa får hon tillbaka kämpaglöden och ser fram emot en ny dag imorgon.